Idag vaknade jag mycket senare än jag tänkte mig, som vanligt. Pratade med mamma medans hon lagade mat till mig och lina, såg på när hon packade ihop det sista och sedan sa vi hejdå för att nu inte ses på en vecka. Hemma är då jag och lina för att ta hand om oss själva.

Det kommer bli svårare än jag trodde från början, det känner jag redan nu. Vi har inte ens varit ensamma i ett dygn ännu, och jag känner mig redan less och slut. Jag blir så ledsen då jag märker att jag inte orkar allt jag vill, att mina krafter tar slut på en sekund och allt bara skiter sig. Det är liksom så typiskt mig att ta på mig för mycket ansvar och sedan stå där och försöka få ihop allt utan att lyckas med speciellt mycket. Jag skulle plugga idag, men har fortfarande inte hunnit räkna ett enda tal, skrivit en enda mening. Hur jag ska få ihop att leka mamma för en vecka och sköta skolan på ett bra sätt är för mig en gåta. Och jag som hatar att misslyckas, huh.