The walls start breathing

Egentligen har jag ingenting att säga, eller bidra med i detta inlägg. Å andra sidan kanske jag inte bidrar med speciellt mycket via min blogg någonsin, men ändå. Jag är bara helt tom på känslor just nu, och är mer eller mindre som en tomt skal som bara väntar på att något ska hända, något som jag kan ägna min fulla uppmärksamhet åt, något som handlar om något annat än mig.

Och jag saknar greken så det bara gör ont i hela mig. Är det någon jag verkligen hade behövt just nu, är det den underbara bruden. Och det är hela åtta dagar tills hon kommer hem från grekland, som jag för övrigt bara känner för att spy på. Usch och blä, jag är verkligen inte på topp just nu.

Petra och joel är kvällens sällskap, och det känns bra. Jag vet inte riktigt om det blir att vi gör något speciellt, men ja.. Jag är bara glad att jag slipper vara ensam.

Och ja, jag vet att detta förmodligen inte är något ni vill läsa om, men det bryr jag mig inte om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0