Jag har tröttnat på denhär bloggen så sjukt att jag valt att fixa en ny,

http://Djeni.devote.se

Ett tag framöver kommer jag att bo hos min farmor och farfar, jag vet inte riktigt hur länge men.. Det är iofs inte speciellt långt till dem, bara drygt en halvmil, men ändå. Det betyder att jag kommer ha väldigt begränsad tillgång till internet, såvida jag inte är hos pappa mycket. Men någon gång kanske jag slänger in ett inlägg.

Nu ska jag och pussen åka, hejpa!

Förlåt för att jag är så grymt dålig på att höra av mig,
det har bara varit mycket.
Jag hoppas att jag kommer bli bättre på det framöver.
Jag saknar dig,
   - n

Jag tycker, som de som känner mig mycket väl vet, väldigt illa om förändringar. Jag tror att det kan ha lite att göra med att jag alltid hittar mig själv mitt upp i en stor förändring, som alltid är för stor för att jag ska kunna vrida tillbaka och göra om. Det är sällan jag faktiskt förändrar saker själv, eller överväger något innan det händer. Jag har tänkt på det ganska mycket dom senaste dagarna, och kommit till den slutsatsen att jag faktiskt bara sitter och tittar på medans hela min värld skakas om, varje gång. Någonting säger mig att det är hög tid att börja ta tag i saker och ting, möta de saker som kan verka som en vardag för vissa men som för mig att något av det värsta som finns. Det finns så mycket som skrämmer livet ur mig. Förändringar är en av dom sakerna, och det kanske även är därför jag bara låter dem pasera - för att det är enklare än att tänka efter och sedan fatta ett bra beslut. Vissa saker kan jag givetvis inte göra något åt, men jag kan bestämma mig för att ta mer kontroll över mitt eget liv. Men inte här. För er som inte känner mig alls, utan kanske av ren händelsa råkade klicka er in hit utan en aning om vem jag är eller vart jag kommer ifrån, så kan jag tala om att jag bor på en väldigt liten plats. Det går inte att förändra sig själv i Kramfors eftersom alla redan han en bild av hur man är, vem man är och vad man har gjort. Att resa sig upp och försöka motbevisa alla dem som tror sig veta är i strort sett omöjligt. Den jag är här, kommer jag för dessa personer alltid vara, det är som ristat i sten. För att jag ska kunna leva ut mitt liv som jag vill, och på något vis börja om behöver jag åka härifrån. För att jag ska kunna bygga upp mig själv och samtidigt hitta tillbaka till den person jag en gång var, behöver jag komma bort från alla er som redan dömt mig. Mycket med det här stället gör ont. Visst, mycket bra har hänt mig här med och jag har väldigt många som jag bryr mig om, så allt är och har inte varit dåligt. Men jag har förlorat så mycket genom de senaste åren, och den senaste förlusten som kanske gjorde ondast av dem alla väckte mig. Den väckte mig från mitt passiva koma som jag legat i, det tog mig bara ett tag att förstå det. Och nu ska jag göra mitt bästa för att bryta mig loss från alla minnen som svider, ta mig bort härifrån och börja om.

Time won't let me go
Time won't let me go
If I could do it all again
I'd go back and change everything
But time won't let me go

I never had a 'Summer of 69'
Never had a Cherry Valance of my own
All these precious moments
You promised me would come in time
So where was I when I missed mine?

Time won't let me go
Time won't let me go
If you gave me back those years
I'd do it all better I swear
Time won't let me go

BRÄK. Jag är trött som en jag vet inte vad! Vid typ fyra tiden gjorde jag mitt första försök att sova, men eftersom att alla var extra pratglada just då så funkade det inte så speciellt bra. Låg och skrattade i ungefär två timmar innan jag slutligen klev upp igen, spelade tills ungefär åtta då jag äntligen lyckades somna. Har under mina drygt tre timmars sömn vakat ett par gånger av att folk rört sig för mycket på gnekande gummimadrasser, folk har varit uppe och gått omkring och slutligen av att någon kände för att vara extra gullig och ringa på niclas mobil. Nu har jag iallafall pallrat mig upp ur sängen, och tänkte börja spela eller något fram tills alice kommer hit runt 3 tiden. Jag ska göra mitt bästa till att bli lite piggare fram tills dess, för så trött som jag är nu blir jag inget vidare sällskap.

Och hur har mitt första dygn varit här då? Jo, jag har haft riktigt roligt i stort sett hela tiden! Dom flesta som är här hade ju som huvudplan igår att åka ner på kramm, så det påbörjades förfest vid sju tiden kanske. Sedan vid tio tiden gick vi ner mot stan för att släppa av dom som skulle in dit, träffade wallentin en snabbis och sedan åkte vi med honom tillbaka hit. Efter mindre än en timme kommer 90% av kramm-gänget tillbaka eftersom dom beslutade sig för att kön var för lång, så festen flyttade sig hit istället. Utan större missöden så föt det på rätt lugnt, och jag hade en hel del att skratta åt, trots att jag bara satt och spelade för mig själv. När klockan började närma sig 3 tiden var det ett gäng som drog igång allsång vid sängarna, så det var ganska livat här ett tag. Det dog av allt eftersom efter det, och till slut somnade i stort sett alla.

Nu är det en ny dag, och jag ska samla på mig nya krafter och bli pigg och glad. Just nu känns det som att mitt huvud är fullt av sirap.